Ja, trött helt enkelt. Väldig mycket trött.
Trött på diabetes och allt vad det innebär. Trött på att allting ständigt kretsar kring värde och doser, doser och värde. Ständigt. Alltid. 24 timmar om dygnet varendaste dag.

Trött på nålar, testremsor, sprutor, ketoner, blodsocker, druvsocker, värde, insulin, kolhydrater, känningar, hba1c, värde och doser. Är det konstigt man ibland känner sig överväldigad?

Trött på att aldrig kunna göra något spontant utan att hålla koll på blodsocker, mat, tider och att vi har packat allting i diabetesväskan.
Trött på att sticka min lille pojke med nålar flera gånger varje dag, dygnet runt.
Trött på att se honom må dåligt över känningar.
Trött på att se honom må dåligt av höga värde.
Trött på att tvinga i honom mat och/eller druvsocker.
Trött på att aldrig kunna slappna av helt även fast värdet är bra, för tänk OM....
Trött på att aldrig kunna säga att han blir frisk.
Trött på att begränsa hans lördagsgodis när kompisarna vräker i sig.
Trött på att vara rädd han ska känna sig utanför.
Trött på att alla frågar om "vi har koll på diabetesen"
Trött på att ständigt förklara för alla som frågar
Trött på att försvara varför man ibland ger honom vanligt socker
Trött på att dagar kan bli förstörda av bergochdalbane-värde
Trött på hålla koll på alla recept och att hålla koll på att medicinskåpet alltid är fullt.
Trött på att aldrig sova en enda hel natt för oron och nattliga kollar varannan timme
Trött på att ha och se glucagonsprutan i kylen.
Trött på att se stickmärken på mitt barns kropp
Trött på att förklara humörsvängningarna diabetiker kan få
Trött på att vara rädd för särbehandling
Trött på att väcka mitt sovande barn på nätterna för att ge honom druvsocker
Trött på att aldrig kunna lova honom en hel natt med ostörd sömn.
Trött på att distrahera honom från att äta när han är skyhög
Trött på biverkningarna efter en känning
Trött på biverkningarna efter skyhöga värde
Trött på att han måste avbryta lekar för testtagning
Trött på oron
Trött på att inte kunna ha barnvakt längre stunder
Trött på att inte kunna slappna av när man väl har barnvakt som kan ställa upp
Trött på att se andras blickar
Trött på att höra andras kommentarer
Trött på att aldrig få en endaste dag utan diabetes

Jag kan fortsätta i all evighet. Jag är j*ligt trött på diabetes helt enkelt!

Men mest av allt är jag trött på att mitt barn aldrig kan bli friska om de inte kommer med ett botemedel som funkar...

Ni som ha friska barn ta å tänk vilket enkelt liv ni ha ändå när de känns som jobbigast för er ni slipper all denna oro å funderingar kring denna sjukdom...

Sen vill jag tacka min underbart fina sambo som hjälper mig och se till att jag tillåter mig vila mellan varven och han sköter hans diabetes så bra när jag jobba kvällar/helger!   

Har i af börjat att ta mig tid till promenader de behöver man för att få frisk luft och rensa tankarna för en stund på kvällarna de gör gott för själen....

Nu väntar ett kvällpass på jobbet så ha de så bra så länge ni övriga!